Resfebern börjar nå högre tempgrader (eller snarare längtan att få åka härifrån) och min stressmätare stiger hastigt.
Är otroligt stessad över att resväskan inte står framme fullpackad (har aldrig hänt att den är fullpackad förän 30min före avfärd) , och ändå är det exakt 28 timmar kvar tills bilen börjar brumma iväg mot Kallax.
Stressen infinner sid, trots att jag har gjort en lista över vad som ska packas, fixat klart party outfitterna (egentligen enda outfitterna som behövs. Resten av tiden ska jag tillbringa bakis på hotellet, skämt o sido), packat ner diverse piller och nässprayer i en smart liten nescessär, inhandlat shampoo och balsam i mini format och dammat fram min gamla Nokia N82.Mitt organiserade-jag (som varade från måndag tills nu) har bytts ut mot stress-jag och konstant hur-i-helvete-ska-jag-hinna-med-allt-känsla.
Och all denna stress för ingenting, men det är väl så när man hatar att packa. Packa lite går inte, packa smart försöker jag, men misslyckas ofta.
Det är mycket som är bra-att-ha.
Nu vart det mycket klaganade (och en hel del parenteser), ska stressa vidare, klottra i min kalender (för att verka viktig) och försöka få lite sömn.
Ciao!
